Min kära vän och delägare i denna oerhört framgångsrika blogg ringde mig för övrigt när jag var på väg hem från stugan, och verkade aningen förvirrad av vårt samtal.

A: Hej, är du vaken?"
S: Jaa, jag är i Matfors!
A: ...och vad gör du i Matfors Sara?!"
S: Haha, jag äter korv!
A: Korv? Va?
S: Jaa...?

Haha, det var lite roligt. För jag var faktiskt i Matfors och åt korv, även om det kanske blev lite mer begripligt när hon fick veta att vi var på väg hem från stugan...

Vi verkar vara i våra stugor mest hela tiden, både jag och Anna... Nu är i alla fall jag hemma, och på tisdag är det Annas tur att se hemmets vackra vrår. Det har varit en rolig stugvecka denna gång, med ett antal restaurangbesök, ett antal fester med släktingar och andra, och som kronan på verket, en konsert på Stenegård i Järvsö med Lars Winnerbäck! Helt otroligt bra måste jag säga, ett toppenval av låtar, bra och STOR publik, och jaa, bara hur bra som helst! Lycklig tjej.

Avslutar nästan detta inlägg med en hälsning från Anna.

"Kom ihåg nu att blåbär inte är runda, utan klotformade!" Nu vet vi det också...

Den riktiga avslutningen blir nämligen två usla men vackra bilder från konserten i torsdags, bara för att liksom.

 

faktiskt! ingen meteorit i stugan, än. lite tight med tid just nu bara, så inga östersundsbilder denna gång. sorry sara, se det som ett straff för den fula bild du la upp här nedan... fy!

nu bär det av ut i regnet, folk ska stadsvandras!


//*

favoritstället ju! smäller det ner en meteorit här så får det va'

Anna är fortfarande i sin fina lilla stuga, så därför är det jag som får sköta bloggandet ett tag framöver. Just idag har jag dock ingenting intressant att skriva (som om jag någonsin har det?!) så detta blir bara en hälsning, kanske till Anna, när hon nu tittar in på bloggen igen. Vi lever i alla fall båda två, om nu inte en meteorit har landat ute i Annas stuga just i detta nu, men det tvivlar jag faktiskt på.

Aja, kramkram:)

Sara

 

Hemma. Så, nu var vi till slut hemma från mormor&morfar. Eller ja, hemma och hemma, jag är hemma, medan Anna är i sin stuga. Fast det är ju nästan som hemma för henne, i alla fall mer hemma än den stora kalla staden Östersund.

Tågresan gick relativt fort, med musik och godis och skratt och prat. Tänkte väl egentligen bara skriva en liten hälsning, även om det inte är någon som läser. Kan ju vara kul för mig och A att se om ett par år, då vi tittar in på denna blogg och skrattar åt alla våra patetiska inlägg. Hjälp vad denna blogg är seriös, känner jag nu... Haha.

Hoppas i alla fall på att Anna lägger upp lite bilder från vår Östersundssemester då hon kommer hem och får tillgång till dator, då det är hon som äger kameran alla våra bilder är tagna med.

Puss&kram
Sara

Idag har vi varit på Frösön på utflykt med mormor och morfar. Vi fikade goda mackor och såg på fina saker. Efter det höll jag på att dö av två och en halv film. Fin dödsorsak i obduktionsprotokollet: Patientens död orsakad av två och en halv romantisk komedi, som gav rastlöshet och värmeslag, och slutligen ledde till döden.

Åh hjälp, jag är trött. Anna tar otroligt fina foton på sig själv i svart sjal runt huvudet, väldigt sött!

(Designen är för övrigt fixad nu, i alla fall så räcker det för närvarande...)

Imorgon blir det hemfärd, tåget är inte bokat men denna gång löser det sig nog ändå. Som alltid.

Avslutningsvis: Två dikter av okända författare... Söta är de i alla fall!



Men om du ser mig
Kan du då lova
Se mig som den jag är
För mig är du solen på himmelen
Låt mig vara din måne



Du är dagen
Jag är natten
Han är döden
Hon är livet
Alltid tillsammans
Alltid skilda åt.

ja, alltså, då sitter jag här då... vad sjutton skriver man på en blogg? något som är kul, intressant, viktigt, relevant eller bara bra så att någon vill läsa det...? egentligen, skriver man för sin egen skull eller någon annans? jag som svor på att aldrig ha en blogg, aldrig skriva en massa strunt om mitt eget liv (som ändå ingen tycker är intressant att läsa om) och bli så där så att man tror att alla vill veta vad just jag åt till frukost eller såg på tv eller tänkte innan jag somnade. nu sitter jag här... med en blogg. dock inte själv, har ju sara att dela den med och inte tänker jag skriva så himla mycket om vad jag gör hela tiden, det är bara fjantigt. nej, jag ska komma på något smart. någon gång. hoppas jag.

tills dess: ses!

(för att bli fjantig: sitter i gästrummet, sara duschar och jag har inget annat för mig än att sitta här. oh no, där rök "inte vara självupptagen"-biten. jaja)

//*

Anna pysslar med sin mobil och jag är lite arg på designen. Den blev dålig först, sedan bra, och nu är den värdelös. Det ordnar sig säkert, men nu är jag sur på att kodmallen och stilmallen inte vill det vi vill. DUMT. Haha, snart blir det nog lite kvällsfika här i mormor och morfars kök, och sedan blir det kanske till att sova. Vi är båda två lite smådöda i både fötter och huvud efter en heldag med massor av shopping. Gissa vem som handlade mest?! Kanske inte så svårt att gissa. Nej. Just det. Randig kofta, jeansskjorta, armband, örhängen, halsband, trikåkjol (plus en vit sidencocktailklänning, en rosa tröja med broderade fjärilsärmar och en svart sak med broderier som jag inte vet om att jag köpt då de är hemliga hemliga födelsedagspresenter) blev mina fynd. Anna i sin tur handlade en randig jättefin tröja, en grå kofta som var hur mysig som helst, ett par söta stjärnörhängen och två ringar. Toppen ju! Vi åt pajlunch på Wedemarks och fikade på Törners, hur gott som helst. En helt perfekt dag med andra ord, och det är ingenting som säger att morgondagen kommer bli mindre perfekt. I like!

Killevipp på Törners, UNDERBART :)

Av någon anledning är det Kent som går varm ur högtalarna, kanske beror på att det är A som valt musik... Nu håller vi på att pyssla med design och kodmallar och html och header och så vidare, för att få det lite trevligare här i vårt virituella hem. Att bestämma vilka färger vi skulle använda oss av var ett litet problem, då jag ville ha rosa (naturligtvis, det är ju faktiskt finast!) och Anna ville ha blått eller grönt eller något sådant... Till slut kunde vi enas om blått&lila, helt okej ju. Det är roligt att koda tycker jag, mycket kul! Anna sitter mest och tittar på, men hon är också duktig:)

PUSS,
Sara

Detta är då alltså vårt första inlägg på denna nya och förhoppningsvis alldeles fantastiska blogg. Vi som skriver heter Anna och Sara, och för att komma igång lite tänkte vi beskriva varandra, så att någon eventuell läsare får en bild av vilka vi är. Haha, så håll till godo!


Vem är Anna? Sara skriver...
Var ska jag börja...? Stolta Sundsvallsbon Anna är en tennisspelande, pianospelande, tränande, läsande tös som tycker om sina vänner och skolan och arbetet som stadsvandringsguide. Anna räddade mig från alla nya okända människor andra dagen i ettan, och sedan dess (nästan i alla fall) har vi hängt ihop. Det som är så bra med denna tjej är att hon är sig själv i alla lägen, hon är otroligt trevlig och social och bara väldigt bra! Som lite kuriosa kan vi även nämna att jag inte känner någon värre tidspessimist än Anna, och om hon fick välja (vilket hon ofta gör) ska hon helst vara på den bestämda platsen en halvtimme innan avtalad tid. Allt för att inte komma för sent. Historia och språk är favoritämnena i skolan, medan matte inte är alls lika roligt. Kort sagt, en fantastisk flicka som jag är väldigt glad att jag känner!


Vem är Sara? Anna skriver...

Sara är en riktigt hyvens tjej som kommer från lilla Härnösand, den vackra kuststaden norr om Svall. Hon har blont hår, blå ögon och ett gulligt skratt. Hon känner min (läs: Annas) morbror och det var väl så vi lärde känna varandra i skolan, hoho. Vilken himla tur, kan jag ju säga. Och jag som trodde att Sara kände alla första dagen i ettan - tänk så fel. Sara har valt fel linje, men nu är det för sent, så hon får dras med vår gulliga klass, vilket hon nog gärna gör... Hm, Sara gillar rosa, klänningar (hon har över 40!), hon är en riktig sångfågel, har spelat flöjt och anser att lax inte är en fisk, då hon ju faktiskt äter just lax. Sara älskar matte, vilket är tur för mig, men trivs också med religion och psykologi. Geografi också? Och engelska? Mycket den tjejen gillar. Fin vän och jag är glad över att ha en blogg med henne, trots att jag känner en viss tvekan inför detta. Jag skulle ju inte ha någon blogg! Det var väl allt för nu, känns det som...!

(Och jag HATAR geografi, haha. /Sara)