(Okej, inte riktigt än, men om några timmar!)

13 december. Ett speciellt datum, i alla fall för mig. På dagis var jag både tärna och Lucia samtidigt, lite senare bara tärna (eftersom alla andra ju ville vara Lucia). Så småningom ville jag dock inget hellre än att få stå där, allra längst fram, med lingonklädd krona på huvudet och de levande ljusen som brann så fint där ovanför. Jag har alltid älskat traditionen, den mysiga, den fina, den vackra. Att få vara Lucia är en speciell upplevelse, och att gå i ett luciatåg är otroligt roligt, vad man än har på huvudet. Luciatraditionen kommer alltid ha en egen plats i mitt hjärta, att ha möjligheten att sprida ljus och glädje i vintermörkret. (Som jag så klyshigt uttryckte det för två år sedan, i min antagningstext till Härnösands Lucia, haha.)

Så, kronan är klädd, glittret inhandlat, låtordningen färdigskriven och tidsschemat tight. Imorgon blir det två tåg, Antonia kommer vara fantastiskt fin som Lucia och jag hoppas att alla andra tycker om denna tradition lika mycket som jag gör.

Och gjorde, redan då...
PUSS