Sista dagen här i mysstaden har ägnats åt ett korsord som har varit nästan omöjligt att lösa. Jag har googlat lite, de har kikat i ordböcker, vi har diskuterat och funderat, skrivit och suddat, skrivit om och förändrat. Snart klart, hoppas jag.

Nu kan jag verkligen känna det, kvällen innan jag ska åka hem, att denna minisemester verkligen var något jag behövde. På riktigt. Jag har sovit nästan halva dygnen sedan jag kom hit, ätit mig jättemätt på massor av god mat och en liten stund senare ätit mig ännu mättare på ännu godare fika. Jag har blivit ompysslad dygnet runt, fått önska vilken mat jag vill och fått disken undanplockad av morfar, innan jag ens hunnit komma på tanken att ta bort tallriken själv. Spelat kort, läst deckare, (pluggat), löst korsord, pratat, myst, sett på tv. Gjort allt det där som är så härligt, men som tiden aldrig verkar räcka till annars. Och det viktigaste av allt - jag har låtit bli att stressa.

Ja, jag behövde verkligen det här.

Update om Östersund: Vattnet måste kokas fortfarande, men i början på nästa vecka hoppas de ha kommit fram till om den lilla parasiten som gjort så många sjuka verkligen kommer från vattnet. Vi får väl se varifrån den visar sig komma till slut. Bara vi inte blir sjuka...

Nu - sova, om jag ska orka upp till tåget imorgon... Klockan står på 06:20. Jippie!