Framme pa Koh Samet nu. Det ar en mindre o an den forra, och det marks kanske framfor allt pa shoppingutbudet... I ovrigt ar det kritvita strander, varmt i havet, en tropisk, nastan acklig varme i luften (ja, jag ar ganska bortskamd...). Det ar fantastiskt har, och jag stortrivs. Hotellet vi bodde pa forsta natten har hade lite dalig standard om man sager sa, med en hemsk aircondition som gjorde det omojligt att sova, och en utsikt mot en lagerplats for pinnar och betongplattor. Fantastiskt, typ iallafall. Darfor bytte vi hotell, och har idag flyttat in i en sot bungalow, som kanns som en fjallstuga, med rundtimmer pa vaggarna och tramobler. Undantaget ar en turkosbla havsutsikt och en tradgard med palmer. Men nastan fjallstuga. Nastan...

Han som serverade pa dagens middagsrestaurang var faktiskt nastan duktigare pa svenska an pa engelska, och briljerade med att kunna saga "betala", "forlat", "hur gammal ar du?", priset for var mat (650 baht), och massa annat. Jag fick lara honom 21, 22, 23 och 30, och han lyckades lara sig bade talen och "vad heter du?"Sadant ar riktigt roligt tycker jag!

Jag ar lycklig, men saknar mina fina ganska sa jattemycket. Pa lordag, pa lordag, pa lordag...

(Om nagon nu, av en outgrundlig anledning, skulle lasa detta, sa ber jag om ursakt for franvaron av bilder. Langa texter ar kanske inte det roligaste att lasa, men det ar ett minnesstod for mig. Och bilder kommer sedan, nar jag kommit hem. Promise!)