Dagens dag har varit mysig och trevlig. solen sken, luften var vårvintrig och vårjackan invigdes. Dessutom sprang jag på asfalt (!). I och för sig bara en liiiiten bit av sträckan, men ändock.

SNARTTsnartsoon är det sportlov och det skall faktiskt bli underbart skönt, även om skolan är skoj. Egentligen har jag INTE tid med lov, men det kanske är just därför som det är på sin plats med en veckas slapp? Skulle tro så, jag! Och även om jag inte trodde så, så är det ju som det är och inte mer med det, ellah?

Nu skall Anna i huset på berget gå ner (inte för berget, men trappan) och läsa om hur det blir allt vanligare att vi människor kramas. Det hanns icke med i morse, men det kändes så pass intressant att jag MÅSTE läsa artikeln så här på kvällskvisten. Ni håller med, inte sant? Tacksimycksi.

Jag önskar att jag kunde skriva någonting värt att läsa, men det är liksom inte möjligt när det handlar om en blogg. Bloggar är inte värda, så ingenting värt kan heller skrivas där. Det är så det är, bara.