Mina fem senaste alla hjärtans dagar (säger man så förresten?) har egentligen bara haft en liten sak gemensamt, förutom datumet. Min röda klänning med vita hjärtan på, från barnavdelningen på H&M. Det är den som har fått symbolisera den allra hjärtligaste dagen på året, min allahjärtansdagklänning. (För övrigt är jag imponerad över att jag inte tröttnat på en klänning på fem år...) Det är dock betydligt fler saker som skilt dagarna åt än som förenat dem, mina fem senaste alla hjärtans dagar...

• Som fjortonåring sprang jag omkring på Kiörning tillsammans med resten av elevrådet. Delade ut rosor och sålde geléhjärtan, tror man fick två för en krona. Mycket mysigt.
• Den fjortonde februari det året jag var femton såg ut ungefär som året tidigare, med spring i korridorerna och massor av röda rosor till höger och vänster. Bara med undantaget att jag var riktigt, riktigt förkyld.
• Alla hjärtans dag som sextonåring tillbringades inlagd på sjukhus, i sällskap av dropp och diverse undersökningar. Mitt fina, fina nagellack med hjärtan på var de tvungen att ta bort för att kunna mäta hur blodet blev syresatt... Fint.
• Förra året, som sjuttonåring, möttes jag och alla andra skvadrar av massor av röda hjärtan med söta budskap. Några av dem sitter till och med kvar idag.
• Iår, som artonåring och "vuxen" besöktes tandläkaren och kören, och jag fick dessutom mitt livs första blomsterbud. Anna, du är helt otrolig! Tack världens gulligaste vän!