det var liksom det enda jag kunde på hela låten när jag nynnade på den som ung liten tös. bara den där lilla refrängsnutten. men, den var omtyckt (av mig). när jag blev äldre kom jag mig för att söka upp den och vad den egentligen hette och sedan fick ett av barndomens alla mysterier sin förklaring (eller tja, kanske passar ett annat ord bättre?). hur som haver, här har ni den: a-ha – Forever Not Yours

ikväll: kultis.
imorgon kväll: myyyyyyyys
lördis: laser (jag kommer att dö)
söndis: myyyyyys och mat

jag fläker ut mitt liv på detta vis, eftersom jag är nöjd med dem. lite skrytig så där, ni vet hur folk med bloggar är. tror liksom att andra bryr sig.

nu väntar en mumsig pastaaaaa på moi.


avskedsmat med ma gang - (vi fem av enid blyton) tyvärr var george borta.