ja, är man glad eller är man glad?! dum fråga...! (GLAD) trots skräpförkylning och tung gårdag svävar jag runt lite nu. gullig(a) människor det finns!

och, louise, klart du ska följa oss! vi skriver så spännande grejer alltså! eller inte, men ibland glimmar vi nog till lite grand. (och nej, jag stavar inte fel. man kan stava lite grand med d eller två n. jag väljer d, annars tror man att någon är lite stilig (grann), vilket jag inte vill att man ska tolka det som...!)

helg today, eller nu. smaskat i mig god ingefära blandat med hett vatten (inte gott). aldrig provat förr och kanske gör det varken till eller från, men nu har jag försökt. blä för förkylning. MEN, man skall icke klaga. det finns tusen miljoner andra människor som har det så mycket värre och vad sjutton blir bättre av att man gnäller? inget. försöker leva efter morfars filosofi - det ni! (hur väl jag lyckas återstår att se. vill i vilket fall inte bli ihågkommen som en gnällis, no no!)

snart blir det glass, hoho.

banne mig om jag inte blir lite fundersam, varför läser många ena dagen, få andra? skärpning nu. läs. ni förlorar bara några hjärnceller, inte särskilt farligt. tänk om vi avslöjar något spännande? inte missa, nejnej.

adjöken!

joserru!




förresten sara, bra jobb!

Det har gått riktigt bra för Anna detta, och jag känner nu att det är min tur att ta ikapp lite... Första skolveckan på sista året är snart avklarad, och jag måste säga att det känns riktigt bra att börja igen! Och snart är det studenten, det är faktiskt inte alls speciellt långt kvar. Trean kommer gå så sjukligt fort. (Och nej, tiden är inte konstant, utan det är människans påhitt, eller hur...?) Första grenen i klassikern är avklarad, och vår finafinafina klass lekte Baywatch igår. Så vackert. Otroligt! Nu väntar vi alla med spänning på resultatet, som borde(?) publiceras på fc idag...

I mitt förra inlägg var jag lite nostalgisk, så jag tänkte fortsätta med det, och lägga upp ett nästan exakt två år gammalt inlägg, från min förra blogg. Ettorna på skolan har varit ute på Lögdö i omgångar denna vecka, så här kommer en liten text skriven av en nervös och spänd Sara efter vårt besök på lägergården, första veckan i ettan.


"Nu är jag rejält trött. Kom hem från spöregnet på Lögdö för ett par timmar sedan, men ännu har jag inte piggnat till. Det kanske behövs en natts sömn i en säng, och inte på ett hemskt ligugnderlag i ett kallt och fuktigt jätterum. Men vi får se. Duktiga jag lyckades självklart få feber igår kväll, och satt under mitt täcke och höll på att frysa ihäl. Vandringen var krokig, paddlingen -motströms- var sjukt jobbig, både på grund av det strömmande vattnet, men även på bristen av det. På vissa ställen i den vackra Ljustorpsån (eller hur var det, Anna?) höjde sig vattennivån ungefär 30 centimeter ovanför sandbottnen, så då var det bara att hoppa i det iskalla vattnet och börja dra kanoten framåt. När fötterna domnat av var det inte så farligt. Faktiskt. Något som var desto värre, var det vatten som öste ned från de duvgrå skyarna. Ja, regnet fullkomligt öste ned 90% av tiden. Nästan.

Men väl inne i "huset" var det ganska mysigt att sitta och prata, samtidigt som man hörde och såg hur regnet snabbt föll ned från himlen. Efter ett par otroligt långa timmar, eftersom klockan där inne stod stilla ett bra tag, blev det middag, och sedan var det bara att vandra tillbaka till huset, som på utsidan verkligen såg ut som en ladugård... Vi lekte lite lekar, bakade tunnbröd och hade det allmänt trevligt. Mitt tunnbröd blev nog lite för tunt, eller något, så det som egentligen skulle varit mjukt, knastrade när man åt, men... Haha.

Efter ett par timmars välbehövlig sömn, på något som kändes som ett kallt stengolv, och nog var det också, blev vi alla väckta av Bertil, vår mentor, och det var bara till att pallra sig upp, och bort från det varma täcket. Lite frukost senare, var det dags att packa ihop, och efter mycket om och men fick jag faktiskt in täcket och liggunderlaget i respektive fodral. Jag misstänker faktiskt att jag hade med mig lite för mycket packning, så jag blev väldigt, väldigt glad, när pappa ringde och sa att han kunde hämta oss. Tack:)

Visst, att paddla motströms i spöregn är kanske inte det roligaste jag gjort, och fisk till middag är inte riktigt min grej. Jag brände tunnbrödet i ugnen och hade ont i huvudet hela kvällen, men trots det är jag faktiskt riktigt glad att vi åke på det här lägret. Innan det visste jag knappt vad de i min mentorsgrupp hette (16 personer, inklusive mig själv), medan jag nu "känner" många av de övriga också, vet lite om de flesta, och namnen sitter nästan helt nu. Så tack Skvadern, för att ni har en sådan tradition, och tack alla som var där, för att ni ni hjälpte till att göra det här lägret till en minnesvärd upplevelse.

Nu blir det sova för min del, godnatt! "



Åh, det känns så länge sedan, men ändå så nära. Sjukt...

(Dålig bild på den för min del ännu mer nostalgiska Kiörning...)

bra musik är så himla bra. lyssnar på David Gray och mår ganska bra ändå.

(förlåt sara, kunde inte hålla mig härifrån - jag har blivit gaaaalenn)

yeeahh, första dagen var väl inte så jobbig?

dans, eller sittande bredvid, första matlusthbesöket i mitt liv(!), kartongletande och lite samling, välkomna ny kille i klassen (dumma jag sa inte ett ord till honom, nya tag imorgon!) och se snitsig klassikerfilm. japp, allt, typ. nej, just det! första spinningpasset på tusen år också, typ. äntligen har mitt knä hämtat sig någorlunda. med knäskydd och mycket motstånd gjorde det inte så himla ont. underbart!

fråga: varför sänds "fångarna på fortet" på en måndag?? de får skylla sig själva att jag inte tittar. det märks för övrigt på en gång att lovet är slut. inte många filmer i tablån och snart drar serierna igång igen. dåligt och bra. ska väl för övrigt fika snart, liksom en kvällstradition. (hur kan man leva utan te? retorisk fråga - jag vet att man kan det... men, förmodligen inte jag)

och, för att göra "you know who :)" glad, ska jag inte tjata om mig själv och min bloggkompanjon enbart, utan hälsa från en kille som heter markus. har iofs inte språkat med honom om vad han hälsar, så jag hittar på en hälsning!

från markus: hej hallå! allt bra i stugan? kom ihåg att äta mycket grönsaker och att inte peta näsan vid matbordet. min mormor har en brödrost.

japp, det var väl fint? och, det var allt från mig. nu får sara ta och komma ikapp här tycker jag...

 en glad mackis!

broccoli, mummmmmmmaaa

yes, nu tar jag cykeln till balders för lite dömning. öhrlings har nåt megaarrangemang i staden sundsvall idag och jag åkte på att döma några revisionsbyråtypers dubbelmatcher. jodå, så är det.

Det dryga dygnet jag tillbringat i Annas hemstad Sundsvall var oerhört trevligt. Mysiga människor, god mat, (potatisgratäng, någon...?), fina platser och många skratt. Det något kyliga vädret var kanske enda minuset, men med alla mysiga och varma filtar blev det problemet ett betydligt mindre problem. Senare användes ovan nämnda filtar till att täcka för alla fönster, och på så sätt förhindra att soluppgången skulle störa vår nattsömn i den lilla stugan. Att hänga upp fleecefiltar med tändstickor är en konst som få behärskar, må jag säga...

Jag vaknade tidigt imorse och gick upp efter någon timme. Satte mig ute på trädäcket och såg ut över havet. Vackert. Växlande. Oändligt.

Efter en lång lång lång promenad med Mimmi var jag frusen och gjorde därför något jag inte gjort på flera år: tappade upp ett bad! Frånvaron av badande kan ha att göra med att vi inte har något badkar, utan endast en liten, röd plastbalja som det är omöjligt att få plats i om man inte är fyra år... Men med tända ljus och lugn filmmusik blev det oerhört mysigt ändå. Och varmt. Tror jag behövde det. Nu snart - sova. Det tar på krafterna att vara i Sundsvall.






Jag är havet.
Oändligt, ofattbart
Vågor går igenom mig som kittlande händer
Men jag kan inte skratta.
Har ingen röst,
ingen hals,
inga lungor.
Jag är havet.




Alfons och stora havet.
(Och visst låter det lite som en barnbokstitel?)

Oj, oj, oj. Nu börjar vi verkligen komma igång med vårt bloggande, eller vad säger du Anna? Just idag är det kanske inte så bra att vara aktiv på bloggen, då jag inte har något som helst vettigt att säga...

På måndag börjar skolan, och (hur förbjudet det än är att säga så) så längtar jag faktiskt dit, och tycker det ska bli jätteroligt! (Jag skyller min längtan till skolan på min fem månaders sjukskrivning i ettan, om det är okej...) Nej, allvarligt, det ska verkligen bli otroligt kul, träffa alla igen, ha något att göra, få en vardag igen! Tänk att det är två (!) år sedan jag, och säkert många med mig, gick och var otroligt nervösa inför första dagen i gymnasiet. Och vad stora vi kände oss när vi äntligen fick börja och lärde oss hitta på skolan. Inga högstadieungar där inte. SP1. Och treorna var så väldigt stora, så vuxna. Jag kan inte direkt påstå att jag idag känner mig så som vi såg på treorna i ettan. Ett år kvar nu. Nervöst. Läskigt. Och otroligt roligt!




Från ettan (och ja, vi ser himla fokuserade ut)



Vår SP1-vägg... Finaste klassen!

joni, nu är det updates som aldrig förr här! tänkte att jag också måste uppa när ju sara just gjort det.

jag har minsann också rört på mig idag - var ute två timmar med denna tjej:



fick höra mycket trevligt om hennes tågluff.

därefter gick jag, notera "gick", ner på waynes och träffade dessa två (faktiskt sophia också, på vägen ner):



där fick jag också höra om en tågluff, tänka sig vad mycket luffare det finns i sundsvall... (höhö) fast, jag är inte direkt förvånad. skum stad.

kom nyligen hem - använt mina fötter även denna gång. kallt ju! bara 8 grader ute... snart höst, som sara påpekade under (visste gjorde hon det?). tur att johannes var varm och att nicklas hade en jacka.

njä, nu känner jag att det blev väldigt privat det här. FJANT-anna! who cares? ingen, skulle jag tro. bara jag själv.

mindre privat nudå! jaha, hm, bra musik är ju alltid trevligt (: eller? lyssna gärna på denna: Robyn – Hang With Me (Edit)


goder afton

jajjemensingen, nu är lilla sara inte så liten längre! igår var det mysig middag med sara, mimmi, mimmi och emma hemma hos sara. god mat och trevliga människor.

idag blev vi väckta av vacker sång (riktad till sara förstås) och sara fick finfina presenter. tror hon nog vill berätta mer själv om sin födelsedag när hon får tid. glad var hon i varje fall.

nu ska jag packa

snitsig avskedsfras?
nix.

har ni orkat kolla på alla bilderna? bra jobbat! är du nöjd nu, sara? (;
nu ska jag käka lite tacos, det ni!

ses!




P.S. östersund var toppen! D.S.

Mina fina vita klackar...